Några rader om kapellens, missionshusens och väckelserörelsens historia på Storsudret

Några rader om kapellens, missionshusens och väckelserörelsens historia på Storsudret

Jul 02

Många av oss kör ofta förbi gamla missionshus och kapell. Men många vet väldigt lite om deras bakgrund, nämligen väckelserörelsen som växte fram i mitten av 1800-talet och som tillsammans med nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen blev en av våra stora folkrörelser och dit bör även jordbrukarnas föreningsrörelse räknas. Väckelserörelsen uppstod genom influenser från andra länder. Den förste lekmannapredikanten (kallas även kolportör) som kom till Storsudret var Jöns Lindelius och året var 1851. Han var sjöman och hade i New York blivit frälst, det vill säga troende, och ett amerikanskt bibelsällskap bidrog ekonomiskt till att han kunde återvända till Gotland för att predika Guds ord.  Man samlades i hemmen och höll väckelsemöten. Det handlade om att man måste ha en personlig tro och en personlig relation till Jesus och till Gud. Dessa sammankomster var enligt det så kallade konventikelplakatet från år 1726 förbjudna, men plakatet upphävdes 1858. Väckelserörelsen fick snabbt en stark ställning på Storsudret, inte minst genom baptiströrelsen som tog avstånd från barndopet eftersom man ansåg att dopet skulle ske i vuxen ålder och baseras på ett personligt ställningstagande. Det första baptistdopet på Gotland ägde rum 1858 och då fanns redan flera baptistförsamlingar på Gotland, bland annat en i Hamra. Till väckelserörelsens snabba tillväxt bidrog också att Svenska Kyrkan efter reformationen utvecklats till en statlig institution snarare än till ett trossamfund. Många av prästerna var också allt annat än troende och många var alkoholiserade. I Vamlingbo fick kyrkobesökarna en söndag vänta tills långt fram på eftermiddagen innan prästen, som suttit på en krog i Levide, äntligen dök upp och i ett förmodligen onyktert tillstånd försökte genomföra en gudstjänst. Så småningom tillkom en rad andra riktningar inom väckelserörelsen, bland annat genom fosterlandsstiftare, metodister och missionsförbundare. Eftersom det blev allt svårare att få hemmen att räcka till för mötena började man bygga samlingslokaler, inredda med ett enkelt altare, en predikstol och en fondmålning, som ofta avbildade Jesus. Missionshuset i Vamlingbo stod färdigt 1884 och byggdes av Vamlingbo friförsamling som anslöts till Svenska Missionsförbundet 1888. Det ligger efter stora landsvägen på fastigheten Tume strax söder om Vamlingbo kyrka, mitt emot Simunde. Endast några hundra meter söder om missionshuset byggde baptisterna 1895 sitt kapell som liksom missionshuset fortfarande står kvar. Öja-Fide friförsamling, som 1893 anslöts till Svenska Missionsförbundet, byggde 1909-10 missionshuset Betel vid Bobbenarve i Burgsvik och 1920 köptes ett bostadshus vid Strands som byggdes om till missionshus. I Fide byggde baptisterna ett kapell 1912. I Hamra köpte baptisterna Skoga skola som användes som kapell. Idag är frikyrkorörelsen på Storsudret representerad genom Suderkyrkan som är ansluten till Equmeniakyrkan i Sverige som bildades 2011 genom att landets baptister, metodister och missionsförbundare gick samman i ett trossamfund. Suderkyrkan, med verksamhet från Havdhem och söderut, bedriver i Burgsvik sin verksamhet i Strandkyrkan.